From the Nobel Prizes to Art, Hope and Human Possibility

(På svenska nedan)

What inspires us to keep imagining new possibilities when the world around us is marked by uncertainty, conflict and change? And how can art help us see beyond what we already know?

These are questions that recur in my artistic practice as Novisali. Through colour, light, forms and imagined landscapes, I explore hope, transformation and what has yet to take shape. Not as an escape from reality, but as a way of approaching it from new perspectives.

As I prepare for my upcoming exhibitions, I have been reflecting particularly on what it means to imagine another world. What does it take to discover new possibilities? And what is needed to actually bring about change?

This year’s Nobel Prizes in Literature and Peace offer two intriguing perspectives on these questions.

• Canadian poet, essayist and classicist Anne Carson receives the Nobel Prize in Literature for her imaginative exploration of love, loss, memory and human experience. Her writing challenges familiar ways of understanding ourselves, one another and the world around us.
• South African jurist and human rights advocate Navanethem (Navi) Pillay receives the Nobel Peace Prize for her lifelong commitment to justice, human rights and human dignity. She has challenged discrimination, helped strengthen international law and advanced accountability for human rights violations.

Their life’s work takes very different forms, yet both demonstrate the importance of questioning the familiar, recognising what has previously been overlooked and daring to imagine that something else is possible.

This is also where I see a connection to art. Art does not need to provide ready-made answers, but it can open up new questions, perspectives and ways of seeing the world.

What Becomes Possible When We Do Not Know?

Anne Carson’s writing moves freely between ancient Greek literature and contemporary experience, between poetry and prose, between scholarship and imagination. Rather than treating uncertainty as something to eliminate, she often allows ambiguity and contradiction to become part of the creative process.

In a fascinating 2024 conversation with The Paris Review, Throwing Yourself Into the Dark, Carson reflects on the difficulty of truly understanding another person. Language connects us, yet we can never be entirely certain that another person experiences a word or idea as we do. Communication therefore requires a willingness to enter unfamiliar territory.

She also reflects on the importance of hesitation. Looking up an unfamiliar Greek word in a physical dictionary once created an interval in which alternative meanings and unexpected associations could emerge. Digital technologies increasingly eliminate that interval by delivering immediate answers. But perhaps something essential happens in the space before we know. Carson’s reflections challenge a contemporary assumption: that faster answers necessarily produce deeper understanding.

In an age of generative AI, this question becomes especially relevant. If technology can help us find answers almost instantly, how do we preserve the space for wondering, questioning, imagining and discovering what we did not know to ask?

For me, this is closely connected to the artistic process. A painting rarely unfolds exactly as imagined. Water and pigment move in unexpected directions. An emerging shape suggests another possibility. What initially appears accidental may become the most interesting part of the work. Creativity often begins when we allow ourselves to follow what we had not anticipated.

When Imagining Another World Becomes an Act of Courage

Navi Pillay’s life demonstrates a different, but equally powerful, relationship with possibility. Growing up under apartheid in South Africa, she experienced a society in which discrimination was not merely a matter of prejudice but embedded in laws, institutions and everyday life.

She became a lawyer at a time when professional opportunities for women of colour were severely restricted. Her subsequent work as a judge in South Africa, at the International Criminal Tribunal for Rwanda and at the International Criminal Court contributed to the development of international justice.

As United Nations High Commissioner for Human Rights, she continued to challenge violations of fundamental rights and advocate accountability. Her work illustrates that institutions and legal systems, however established they may appear, are not immutable.

The recognition of sexual violence as a potential act of genocide in international criminal law is one example of how practices once neglected or insufficiently addressed can become subjects of explicit legal accountability.

Pillay’s career reminds us that hope is not necessarily optimism about how events will unfold. It can also be a commitment to act, particularly when existing conditions make change seem unlikely.

There is an important difference between imagining that a more just world might exist and doing the difficult work of creating the conditions for it. Pillay’s contribution lies in that movement from principle to practice, from recognition to accountability.

Where New Worlds Open — Imagination as the Beginning of Change

These reflections connect with my upcoming exhibition Where New Worlds Open — Där nya världar öppnar sig, presented at Djursholms Castle during the Danderyd Cultural Biennale, 13–18 October 2026. In this exhibition, I bring together works from my Hopepunk and Sparks of Hope series.

Doors, openings, light, nature and fragments of imagined landscapes become symbols of transition between the familiar and the unknown. A door may stand slightly open. A glimpse of light may suggest something beyond what is immediately visible. An unexpected colour or shape may invite a different interpretation.

The works do not offer a finished narrative. Instead, they invite visitors to pause and consider what might exist beyond their first impressions. This is where Carson’s reflections on hesitation and imagination become particularly meaningful. Sometimes we need to remain with a question rather than immediately resolve it.

But the exhibition also connects with Pillay’s example of determined action. In Hopepunk, hope is not a passive expectation that everything will turn out well. It is the willingness to continue imagining and working toward alternatives, even when circumstances are difficult.

New worlds may begin with imagination, but they become possible through what we choose to do next.

Mapping the Unseen — Recognising What Shapes Our Lives

Later in October, I will present Mapping the Unseen in Ljubljana, Slovenia, as a solo exhibition with guided reflections.

The exhibition explores the invisible geographies that shape human experience: memories, encounters, losses, acts of kindness and moments of unexpected change. We often think of a map as a representation of something measurable. Yet much of what determines the direction of our lives cannot be easily located or quantified.

Through layered forms, shifting horizons and symbolic landscapes, the artworks invite viewers to reflect on their own experiences and the relationships between their inner worlds and the world around them.

This connects with Carson’s fascination with what remains between words, interpretations and established categories. It also connects, in a different way, with Pillay’s lifelong commitment to making visible experiences of injustice that institutions and societies have sometimes failed to recognise.

The comparison is not between art and legal evidence, which serve different purposes. Rather, both remind us that what is readily visible or measurable is not necessarily all that matters.

In the exhibition, the viewer becomes an explorer rather than simply an observer. The images offer spaces for reflection, allowing different memories, meanings and possibilities to emerge.

What changes when we begin to notice what we previously overlooked?

Sparks of Hope — The Quiet Strength to Continue

The third exhibition takes place at Expo Metro Florence, 28–29 November 2026, where three works from my Sparks of Hope series will be presented in the immersive Art Tunnel.

The works explore hope through nature’s capacity for persistence and renewal. In Emergence, leaves and blossoms unfold from darkness, suggesting the fragile beginnings of something new. In Persistence, golden traces and organic forms move through deep blue shadows, reflecting the strength to continue when the way forward remains uncertain. In Reaching for Light, branches extend toward luminous canopies, expressing the impulse to seek growth and possibility. These are not images of effortless optimism.

Nature does not grow without resistance. Renewal often takes place slowly, through small changes that may initially be almost invisible.

Here, Pillay’s example offers a meaningful parallel. Her decades of work demonstrate how change can require persistence across institutions, political transitions and generations.

Carson, meanwhile, reminds us to remain attentive to the unexpected — the small opening, unfamiliar association or surprising possibility that might otherwise escape our notice.

In Florence, the works will be encountered by people moving through the city. Rather than requiring a deliberate gallery visit, the immersive installation brings moments of colour, light and reflection into the flow of everyday life.

Perhaps a brief encounter with an artwork can interrupt a familiar routine long enough for a different thought or feeling to emerge. A spark of hope need not be dramatic. Sometimes it begins with a moment of attention.

Hope Is Something We Practise

The Nobel laureates and the three exhibitions approach change from different perspectives, yet together they remind us that imagining another world is only the beginning. We also need the attention to recognise what we have overlooked, the openness to question familiar assumptions, and the courage to act on what we discover.

Ancient Greek philosophy offers another useful perspective through the concept of sophrosyne — a virtue associated with moderation, self-restraint and sound judgement. While hope opens our imagination to what might become possible, sophrosyne reminds us to remain grounded, recognise limits and consider how we act. Hope without judgement risks becoming wishful thinking; judgement without hope risks preserving the world as it is.

This balance becomes particularly relevant as artificial intelligence expands what technology can analyse, generate and predict. What deserves our attention? When should we remain open to different interpretations, and when must we decide? Which possibilities are worth pursuing, and with what responsibility?

Carson reminds us of the value of not knowing too quickly. Pillay demonstrates that recognising injustice is not enough without the determination to address it. Art, in turn, can create space to pause, see differently and imagine alternatives.

Across my three exhibitions, I return to a question: How can we remain open to new possibilities while exercising the judgement and courage needed to shape them responsibly?

Perhaps hope begins not in the certainty that things will improve, but in our willingness to see beyond what is, imagine what might be, and take part in bringing something new into being.

Hope is not simply something we feel. It is something we practise — with imagination, wisdom and courage.

Further Reading

Anne Carson — Nobel Prize in Literature 2026

• Nobel Prize in Literature 2026 — Swedish Academy.
• Anne Carson — Biobibliography — NobelPrize.org, 2026.
• Throwing Yourself Into the Dark: A Conversation with Anne Carson — The Paris Review, April 2024.

Navi Pillay — Nobel Peace Prize 2026

• Nobel Peace Prize 2026 — Official Announcement — Norwegian Nobel Committee, 2026.
• Navi Pillay — Other Resources — NobelPrize.org, 2026.
• Navanethem Pillay — Biography — South African History Online.
• Navanethem Pillay — International Criminal Court — International Criminal Court.

About the Nobel Prizes

• All Nobel Prizes 2026 — NobelPrize.org, 2026.
• About the Nobel Prize — NobelPrize.org.

Explore the upcoming Novisali exhibitions

Where New Worlds Open — Där nya världar öppnar sig

Djursholms Castle, Danderyd, Sweden | 13–18 October 2026
Part of the Danderyd Cultural Biennale, featuring works from Hopepunk and Sparks of Hope.
Explore the exhibition

Mapping the Unseen

Ljubljana, Slovenia | Late October 2026
A solo exhibition with guided reflections exploring invisible geographies, identity and transformation.
Explore the exhibition

Sparks of Hope — Expo Metro Florence

Florence, Italy | 28–29 November 2026
Three immersive artworks exploring emergence, persistence and reaching for light.
Explore the exhibition

Modet att föreställa sig en annan värld

Från Nobelprisen till konst, hopp och människans möjligheter

Vad får oss att fortsätta föreställa oss nya möjligheter när världen omkring oss präglas av osäkerhet, konflikter och förändring? Och hur kan konsten hjälpa oss att se bortom det vi redan känner till?

Det är frågor som återkommer i mitt konstnärskap som Novisali. Genom färg, ljus, former och föreställda landskap utforskar jag hopp, förändring och det som ännu inte tagit form. Inte som en flykt från verkligheten, utan som ett sätt att närma sig den med nya perspektiv.

Inför mina kommande utställningar har jag funderat särskilt över vad det innebär att föreställa sig en annan värld. Vad krävs för att upptäcka nya möjligheter? Och vad behövs för att faktiskt bidra till förändring?

Årets Nobelpris i litteratur och fred ger två intressanta perspektiv på dessa frågor.

• Den kanadensiska poeten, essäisten och antikforskaren Anne Carson tilldelas Nobelpriset i litteratur för sitt fantasifulla utforskande av kärlek, förlust, minne och mänskliga erfarenheter. Hennes författarskap utmanar invanda sätt att förstå oss själva, varandra och världen omkring oss.
• Den sydafrikanska juristen och människorättsförkämpen Navanethem (Navi) Pillay tilldelas Nobels fredspris för sitt livslånga engagemang för rättvisa, mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet. Hon har utmanat diskriminering, bidragit till att stärka internationell rätt och verkat för ansvarsutkrävande vid kränkningar av mänskliga rättigheter.

Deras livsverk skiljer sig åt, men båda visar hur viktigt det är att ifrågasätta det invanda, uppmärksamma det som tidigare förbisetts och våga föreställa sig att något annat är möjligt.

Det är också här jag ser en koppling till konsten. Den behöver inte ge oss färdiga svar, men kan öppna för nya frågor, perspektiv och sätt att se på världen.

Vad blir möjligt när vi inte vet?

Anne Carsons författarskap rör sig fritt mellan antik grekisk litteratur och samtida erfarenheter, mellan poesi och prosa, mellan forskning och fantasi. I stället för att betrakta osäkerhet som något som måste undanröjas låter hon ofta mångtydighet och motsägelser bli en del av den kreativa processen.

I ett fascinerande samtal med The Paris Review från 2024, Throwing Yourself Into the Dark, reflekterar Carson över svårigheten att verkligen förstå en annan människa. Språket förenar oss, men vi kan aldrig vara helt säkra på att någon annan upplever ett ord eller en tanke på samma sätt som vi själva. Kommunikation kräver därför en vilja att ge sig in på okänd mark.

Hon reflekterar också över betydelsen av att dröja kvar innan vi når fram till ett svar. När hon tidigare slog upp ett obekant grekiskt ord i en fysisk ordbok uppstod ett mellanrum där alternativa betydelser och oväntade associationer kunde växa fram. Digital teknik suddar allt oftare ut detta mellanrum genom att ge oss omedelbara svar. Men kanske händer något väsentligt just i stunden innan vi vet.

Carsons reflektioner utmanar ett vanligt antagande i vår tid: att snabbare svar nödvändigtvis leder till djupare förståelse.

I en tid präglad av generativ AI blir frågan särskilt relevant. Om tekniken kan hjälpa oss att hitta svar nästan omedelbart, hur bevarar vi då utrymmet för att undra, ifrågasätta, föreställa oss och upptäcka sådant som vi ännu inte visste att vi borde fråga om?

För mig har detta en nära koppling till den konstnärliga processen. En målning utvecklas sällan precis som jag föreställt mig. Vatten och pigment rör sig i oväntade riktningar. En framväxande form antyder en annan möjlighet. Det som först verkar vara en tillfällighet kan bli den mest intressanta delen av verket.

Kreativitet börjar ofta när vi tillåter oss att följa det vi inte hade förutsett.

När föreställningen om en annan värld blir en modig handling

Navi Pillays liv visar på ett annat, men lika kraftfullt, förhållande till möjligheter. Hon växte upp under apartheid i Sydafrika och levde i ett samhälle där diskriminering inte bara handlade om fördomar, utan var inbyggd i lagar, institutioner och vardagsliv.

Hon blev jurist under en tid då yrkesmöjligheterna för färgade kvinnor var starkt begränsade. Hennes senare arbete som domare i Sydafrika, vid Internationella tribunalen för Rwanda och vid Internationella brottmålsdomstolen bidrog till utvecklingen av internationell rättskipning.

Som FN högkommissarie för mänskliga rättigheter fortsatte hon att uppmärksamma kränkningar av grundläggande rättigheter och verka för ansvarsutkrävande. Hennes arbete visar att institutioner och rättssystem, hur etablerade de än kan verka, inte är oföränderliga.

Erkännandet av sexuellt våld som en möjlig folkmordshandling inom internationell straffrätt är ett exempel på hur övergrepp som tidigare förbisetts eller inte hanterats tillräckligt tydligt kan bli föremål för uttryckligt rättsligt ansvar.

Pillays karriär påminner oss om att hopp inte nödvändigtvis handlar om optimism inför hur framtiden kommer att utvecklas. Det kan också vara ett åtagande att handla, särskilt när rådande förhållanden får förändring att framstå som osannolik.

Det är stor skillnad mellan att föreställa sig att en mer rättvis värld skulle kunna finnas och att göra det svåra arbetet med att skapa förutsättningarna för den.

Pillays bidrag ligger i denna rörelse från princip till praktik, från insikt till ansvarsutkrävande.

Där nya världar öppnar sig – Fantasin som början till förändring

Dessa reflektioner knyter an till min kommande utställning Where New Worlds Open – Där nya världar öppnar sig, som visas på Djursholms slott under Danderyds Kulturbiennal den 13–18 oktober 2026. I utställningen sammanför jag verk från mina serier Hopepunk och Sparks of Hope.

Dörrar, öppningar, ljus, natur och fragment av föreställda landskap blir symboler för övergången mellan det välbekanta och det okända. En dörr kan stå på glänt. En strimma ljus kan antyda något bortom det vi omedelbart ser. En oväntad färg eller form kan bjuda in till en annan tolkning. Verken erbjuder ingen färdig berättelse. I stället bjuder de in besökaren att stanna upp och fundera över vad som kan finnas bortom det första intrycket.

Här blir Carsons reflektioner om att dröja kvar och ge fantasin utrymme särskilt meningsfulla. Ibland behöver vi leva med en fråga en stund i stället för att genast försöka besvara den.

Men utställningen har också en koppling till Pillays exempel på målmedvetet handlande. Inom Hopepunk är hopp inte en passiv förväntan om att allt ska ordna sig. Det handlar om viljan att fortsätta föreställa sig och arbeta för alternativ, även när omständigheterna är svåra.

Nya världar kan börja i fantasin, men de blir möjliga genom det vi väljer att göra härnäst.

Mapping the Unseen – Att upptäcka det som formar våra liv

Senare i oktober presenterar jag Mapping the Unseen i Ljubljana, Slovenien, som en separatutställning med guidade reflektioner. Utställningen utforskar de osynliga landskap som formar våra mänskliga erfarenheter: minnen, möten, förluster, vänliga handlingar och ögonblick av oväntad förändring.

Vi tänker ofta på en karta som en avbildning av något mätbart. Ändå är mycket av det som avgör riktningen i våra liv svårt att lokalisera eller mäta. Genom lager av former, skiftande horisonter och symboliska landskap bjuder konstverken in betraktaren att reflektera över sina egna erfarenheter och sambanden mellan den inre världen och omvärlden.

Detta knyter an till Carsons fascination för det som finns mellan ord, tolkningar och etablerade kategorier. Det anknyter också, på ett annat sätt, till Pillays livslånga arbete med att synliggöra erfarenheter av orättvisa som institutioner och samhällen ibland har misslyckats med att uppmärksamma.

Jämförelsen handlar inte om att likställa konst med juridisk bevisning, som fyller helt olika funktioner. Snarare påminner båda oss om att det som är lätt att se eller mäta inte nödvändigtvis är allt som betyder något.

I utställningen blir betraktaren en utforskare snarare än enbart en åskådare. Bilderna erbjuder utrymme för reflektion där olika minnen, betydelser och möjligheter kan växa fram.

Vad förändras när vi börjar uppmärksamma det vi tidigare inte såg?

Sparks of Hope – Den stilla styrkan att fortsätta

Den tredje utställningen äger rum på Expo Metro Florence den 28–29 november 2026, där tre verk ur min serie Sparks of Hope kommer att visas i den omslutande installationen Art Tunnel.

Verken utforskar hopp genom naturens förmåga till uthållighet och förnyelse. I Emergence växer blad och blommor fram ur mörkret och antyder den sköra början på något nytt. I Persistence rör sig gyllene spår och organiska former genom djupblå skuggor och speglar styrkan att fortsätta när vägen framåt är osäker. I Reaching for Light sträcker sig grenar mot ljusfyllda trädkronor och uttrycker en längtan efter växande och nya möjligheter. Det här är inte bilder av bekymmerslös optimism. Naturen växer inte utan motstånd. Förnyelse sker ofta långsamt, genom små förändringar som till en början knappt är synliga.

Här erbjuder Pillays exempel en meningsfull parallell. Hennes arbete under flera decennier visar hur förändring kan kräva uthållighet genom institutioner, politiska omvälvningar och generationer.

Carson påminner oss samtidigt om att vara uppmärksamma på det oväntade – den lilla öppningen, den främmande associationen eller den överraskande möjligheten som annars skulle kunna gå oss förbi.

I Florens kommer människor att möta verken medan de rör sig genom staden. I stället för att kräva ett planerat galleribesök för installationen in ögonblick av färg, ljus och eftertanke i vardagens flöde.

Kanske kan ett kort möte med ett konstverk avbryta en invand rutin tillräckligt länge för att en annan tanke eller känsla ska växa fram.

En gnista av hopp behöver inte vara dramatisk. Ibland börjar den med ett ögonblick av uppmärksamhet.

Hopp är något vi omsätter i handling

Nobelpristagarna och de tre utställningarna närmar sig förändring från olika perspektiv. Tillsammans påminner de oss om att föreställningen om en annan värld bara är början. Vi behöver också uppmärksamhet för att upptäcka det vi har förbisett, öppenhet för att ifrågasätta invanda antaganden och mod att handla utifrån det vi upptäcker.

Den antika grekiska filosofin erbjuder ytterligare ett perspektiv genom begreppet sofrosyne (sophrosyne) – en dygd förknippad med måttfullhet, självbehärskning och gott omdöme. Medan hoppet öppnar vår fantasi för det som skulle kunna bli möjligt, påminner sofrosyne oss om att behålla vår förankring, förstå begränsningar och överväga hur vi handlar.

Hopp utan omdöme riskerar att bli önsketänkande. Omdöme utan hopp riskerar att bevara världen som den är.

Denna balans blir särskilt relevant när artificiell intelligens utvidgar vad tekniken kan analysera, generera och förutsäga. Vad förtjänar vår uppmärksamhet? När bör vi förbli öppna för olika tolkningar, och när behöver vi fatta beslut? Vilka möjligheter är värda att förverkliga, och vilket ansvar följer med dem?

Carson påminner oss om värdet av att inte veta alltför snabbt. Pillay visar att det inte räcker att uppmärksamma orättvisor utan beslutsamheten att också göra något åt dem. Konsten kan i sin tur skapa utrymme för att stanna upp, se annorlunda och föreställa sig alternativ.

I mina tre utställningar återkommer jag till en fråga: Hur kan vi förbli öppna för nya möjligheter och samtidigt utveckla det omdöme och mod som behövs för att forma dem på ett ansvarsfullt sätt?

Kanske börjar hoppet inte i vissheten om att saker och ting kommer att bli bättre, utan i vår vilja att se bortom det som är, föreställa oss det som skulle kunna bli och själva bidra till att något nytt växer fram.

Hopp är inte bara något vi känner. Det är något vi omsätter i handling – med fantasi, klokskap och mod.

Vidare läsning

Anne Carson – Nobelpriset i litteratur 2026

• Nobelpriset i litteratur 2026 – Svenska Akademien.
• Anne Carson – Biobibliografi – NobelPrize.org, 2026.
• Throwing Yourself Into the Dark: A Conversation with Anne Carson – The Paris Review, april 2024.

Navi Pillay – Nobels fredspris 2026

• Nobels fredspris 2026 – Officiellt tillkännagivande – Norska Nobelkommittén, 2026.
• Navi Pillay – Ytterligare resurser – NobelPrize.org, 2026.
• Navanethem Pillay – Biografi – South African History Online.
• Navanethem Pillay – Internationella brottmålsdomstolen – International Criminal Court.

Om Nobelprisen

• Alla Nobelpris 2026 – NobelPrize.org.
• Om Nobelpriset – NobelPrize.org.

Utforska Novisalis kommande utställningar

Where New Worlds Open – Där nya världar öppnar sig

Djursholms slott, Danderyd | 13–18 oktober 2026
En del av Danderyds Kulturbiennal, med verk ur serierna Hopepunk och Sparks of Hope.

Utforska utställningen

Mapping the Unseen

Ljubljana, Slovenien | Slutet av oktober 2026
En separatutställning med guidade reflektioner om osynliga landskap, identitet och förändring.

Utforska utställningen

Sparks of Hope – Expo Metro Florence

Florens, Italien | 28–29 november 2026
Tre omslutande konstverk som utforskar framväxt, uthållighet och strävan mot ljuset.

Utforska utställningen

About Novisali 

Novisali, (alias Liselotte Engstam), is besides her roles as professional board member and advisor, a multi-media artist, with a curious, explorative mind and an ambition to learn and extend art experiences to current and new audiences using both traditional and new digital mediums. More information and exhibitions can be found via Novisali.com

This blog post was is also shared at the blog of www.liselotteengstam.com, with the artist name Novisali.