Ett Herbarium över Tiden
– en berättelse om pressade kronblad, tysta revolutioner och jordens levande minne.
(The blogpost in English HERE)
Långt innan vi kunde fotografera en blomma med en telefon eller modellera av en skog med satellitdata, lade vi dess kronblad mellan sidor.
Vi förenklade till skönheten – för att minnas den.
Och just där, i den stilla handlingen, började en tyst revolution i hur vi ser på naturen.
Forntida rötter: Växterna s magiska ursprung
Men berättelsen om herbariet börjar inte i en europeisk samling eller en viktoriansk salong.
Den började tidigare – i öknens varma andedräkt, i de gamlas händer.
I Egypten, för över tre tusen år sedan, torkade man blommor inte bara för skönhetens skull, utan för evigheten.
I Tutankhamons grav hittades girlander av olivblad, blå lotus och blåklint – perfekt bevarade offergåvor som skulle följa med in i livet efter detta.
De trodde att blommor hade en helig kraft: att ära, att läka, att vägleda själen bortom.
Lotusblomman, som steg upp ren ur grumligt vatten, blev en symbol för återfödelse.
Rosenblad lades bredvid de döda i minneshandlingar.
Och rullar som Ebers Papyrus , en av mänsklighetens äldsta medicinska texter, dokumenterade de helande användningsområdena för över 700 växter.
De torkade dem, sorterade dem, använde dem med avsikt.
Det kallades inte ett herbarium – men det var ett levande arkiv , rotat i vördnad.
Århundraden gick.
Stillhetens trädgård: Vetenskapens & klassificeringens början
I renässansens Italien började Luca Ghini pressa växter platt och fästa dem på papper, inte för att balsamera själen, utan för att belysa arten.
Han kallade det en hortus siccus – en torr trädgård.
Han lärde eleverna att pressa blad och blommor, inte bara för att läka, utan för att studera, jämföra, lära av naturen som den verkligen var, inte bara som de gamla beskrev den. Inte för att läka kroppen, som egyptierna hade gjort, utan för att läka okunskap – att klassificera, förstå, namnge. Och så föddes världens första botaniska arkiv – inte en trädgård av tillväxt, utan en trädgård av stillhet.
Från Ghinis torra trädgård började ett nytt kapitel – mänskligheten började bygga ett bibliotek av liv.
Därifrån blomstrade den pressade trädgården över kontinenter.
Upptäcktsresande samlade flora som troféer.
Kolonister pressade kronblad bredvid sina anspråk på land.
Forskare förvarade kronblad från Persien, kronblad från Peru.
I Kew och Calcutta, i Uppsala och bortom, skåp fyllda med gröna viskningar från jordens alla hörn.
Obundet av årstid eller jordmån kunde ett herbarium innehålla en bergäng på vintern, eller en djungelblomma som sedan länge gått i frö. Det kunde låta en svensk botaniker jämföra sig med en brasiliansk, en 2000-talsstudent med en 1500-talsupptäcktsresande. Pressat mellan arken låg bladens och rötternas gemensamma språk.
“Om man inte känner till namnen på saker, går även kunskapen om dem förlorad.”
– Carl von Linné
Samtidigt som Linné ordnade växternas språk i sitt system, spreds en ny blick på naturen över Europa.
I Stockholm tog bröderna Bengt och Peter Jonas Bergius vid, och lät sitt hem vid Karlbergsvägen blomma ut i en botanisk trädgård. Deras herbarium och trädgård skänktes till Kungliga Vetenskapsakademien och blev början på Bergianska trädgården — en plats där tidens växter ännu bevaras. När trädgården under 1800-talet flyttades till Brunnsvikens stränder, följde minnet av deras arbete med. Där står den än idag, som ett levande arkiv av naturens stillhet och förvandling.
Sådana herbarier, vare sig de skapades i Italien, i Linnés system eller i Bergius-brödernas trädgård, var mer än bara exemplar. De var tidsresenärer .
Varje sida berättade en historia.
En blomma från en kolonial resa – hoppfull eller hemsökande.
Ett ogräs som ett barn hittade i en bortglömd åker.
Ett trädlöv som samlades in strax innan skogen avverkades.
En viol pressad av Emily Dickinson, färgad med tystnad och vers.
En tomat från 1540-talets Italien – numera utdöd – vars DNA fortfarande viskar recept för framtiden.
Och med tiden expanderade herbariet. Över hela Europa tog upptäcktsresande hem floran från avlägsna länder, torkad under främmande solar. I salonger och universitetssalar blev pressade växter symboler för nyfikenhet, erövring, kärlek och förlust.
Och vid sidan av vetenskapen blomstrade konsten.
Konst och spiritualitet: Blommor som magi och budskap
Från tidiga persiska manuskript och japanska Kacho-ga-rullar, till de invecklade verken av 1700-talskonstnärer som Maria Sibylla Merian och Mary Delany, blev botanisk illustration mer än en visuell registrering – det blev en hängiven handling.
Att måla en blomma i dess precisa, utfällda detalj var att vittna om livets heliga geometri. Konstnärer lärde sig inte bara att se, utan att vörda. I viktorianska salonger var handlingen att pressa, rita eller arrangera en växt ofta genomsyrad av andlig betydelse – att koppla samman mänsklig bräcklighet med naturens cykler av förfall och förnyelse.
Under romantiken blev växter kanaler för inre tillstånd: violer för ödmjukhet, liljor för renhet, mossor för minne.
Blommornas språk ( floriografi ) kodade för känslor och ritualer, medan esoteriska tänkare inom de teosofiska och antroposofiska rörelserna såg botaniska former som reflektioner av universell ordning, till och med kosmiskt medvetande.
Botanisk konst handlade aldrig bara om noggrannhet – det var ett sätt att lyssna.
En praktik i stillhet.
En meditation i pigment.
En gemenskap med det osynliga.
Amatörer och aristokrater satte ihop album. Flickor på avgångsskolor pressade gullvivor och märkte dem på latin. Botaniker grälade om namn och härstamning. Konstnärer arrangerade exemplar som mandalas. Linné arrangerade om världen med sina obundna sidor och lät klassificering bli samtal.
“”Jag har visat att det finns ett samband mellan växtvärlden och själens värld.” —
Hilma af Klint
Ett herbarium var en plats för ordning mitt i vildmarken, för lärdom smidd i förruttnelsens stillhet.
Och allt eftersom århundradena gick fortsatte vi att kämpa.
Vi kämpade i hopp, i vetenskap, i sorg.
Gröna ekon: Herbarier som tidsresenärer
På hyllor och i lådor på museer och universitet runt om i världen vilar över 390 miljoner växtexemplar i stillhet – mossor och magnolior, alger och ekollon, utdöda orkidéer och frön från morgondagens medicin. Men det här är inte bara vetenskapliga samlingar. De är levande arkiv av minnen, klimat och vård .
Idag öppnas herbarier med nya ögon.
– Forskare läser blad för tecken på ökande koldioxid och tidig blomning.
– Jord som fastnat på rötter berättar historier om förlorade skogar.
– Forntida DNA ger ledtrådar för att avla torktåliga grödor.
Dessa pressade kronblad, en gång samlade i tystnad, talar nu till framtiden.
I laboratorierna skannas och sekvenseras de.
I klassrummen pressar barn blommor med lim och förundras.
I gallerierna hänger de som gröna sånger till förlorade ekosystem.
Ett herbarium är både ett vittne och en spegel .
Det speglar våra migrationer, mediciner, myter – och vad vi värdesätter tillräckligt för att bevara.
På ett enda ark kan man spåra klimat, kultur, längtan och förlust .
Varje torkad stjälk säger: ”Jag var här. Jag betydde något.”
Och ändå fortsätter vi.
Vi trycker inte bara blommor – utan berättelser. Ögonblick. Varningar.
Ett ogräs som plockas idag kan en dag hjälpa någon att förstå året då allt förändrades.
Kanske en framtida botaniker kommer att spåra dess ådror.
Ett barn kommer att viska: ”Så här såg det ut.”
En vetenskapsman kommer att hitta ett saknat botemedel.
En konstnär kommer att tuscha poesi i utrymmet mellan dess kronblad.
Ett herbarium är inte en kyrkogård —
det är ett grönt eko .
En bro mellan det efemära och det eviga .
Ett löfte givet med jorden:
Att se. Att lära. Att minnas. Inte bara kunskap,
utan förundran.er.
Att omtolka herbarier: Minnen i den digitala tidsåldern
Idag fortsätter herbariets anda att utvecklas – inte bara i lådor och mappar, utan genom data, kod och fantasi.
Projekt som Large Nature Model , ett AI-drivet uppslagsverk om livet, återspeglar ambitionen från århundraden av växtinsamling: att förstå, att komma ihåg, att bry sig.
Konstnärer som Refik Anadol omvandlar ekologiska data till dynamiska, drömlika landskap – de låter skogar, vindar och mikrobiella rytmer tala genom ljus och rörelse. Minidokumentärer som Biome Lumina och plattformar som Dataland Museum bjuder in oss att kliva in i uppslukande berättelser där naturen inte längre bara observeras – utan känns, tolkas och omtolkas.
Dessa är de nya herbarierna – byggda med sensorer istället för saxar, formade av algoritmer, inte atlaser.
”Om maskiner kan drömma, låt dem drömma om vår planet.”
— Refik Anadol , om sitt projekt Maskinhallucinationer: Naturdrömmar
Men deras mål är detsamma:
Att bevara förundran. Att berätta livets historia.
Se den relaterade Virtuella
Konstutsällningen:
Ett Herbarium över tiden.
Novisalis Herbarium of Time är en poetisk virtuell konstutställning som utforskar den århundraden gamla praxisen att pressa växter – inte bara som en botanisk konstform, utan som en handling av minne, omsorg och kulturellt bevarande.
Från forntida girlanger till digitala arkiv talar dessa ömtåliga exemplar över tid: läkning, namngivning, sorg och minne. Varje pressat kronblad blir en grön tidsresenär som rymmer ekon av klimat, kultur och nyfikenhet.
Mer än ett arkiv är detta en spegel av nuet och en viskning till framtiden – en inbjudan att sakta ner, trycka på och bevara det som verkligen betyder något.
Minne i klorofyll. Stillhet som kunskap. Förundran, intryckt i evigheten.
Utforska den virtuella konstutställningen Ett herbarium över tiden:
Konstutställningen Tidens Herbarium är indelad i sju kapitel som förklaras vidare nedan.
Utforska den virtuella utställningen med stöd av vår AI baserade Reflektions Guide
Upplev utställningen med Novisali Art Guide som din guide. Få djupare insikter i teman och upptäck personliga reflektioner när du engagerar dig i konstverket.
Konstutställnigen Herbarium över tiden har sju kapitel:
Kapitel 1 – Ursprung: Den första pressen | Blommorna
” Före mikroskopet fanns det en sida, och på den sidan ett pressat kronblad av förundran. ” Visar konstverken Herbarium i tiden I – V
Kapitel 2 – Expansion: Pressade över kontinenter | Botaniska kartor
”Kronblad pressade mellan sidor bar kontinenter hem .”
Visar konstverken Herbarium i tiden VI–XII
Kapitel 3 – Minne: Den milde arkivarien | Violerna
” Varje flicka hade sina blommor; varje blomma, sin outtalade vers. ”
Visar konstverken Herbarium i tiden XXVI – XXXI
Kapitel 4 – Vittne: Arkivet talar | Arkivsplittringen
”Trängda i stillhet talar de om förändring. ”
Visar konstverken Herbarium i tiden XXXII – XXXV
Kapitel 5 – Utrotning: Spökträdgårdar | Askan
”Vissa trädgårdar växer inte längre – men deras skuggor finns kvar, pressade i tiden. ”
Visar konstverken Herbarium i tiden XXI – XXV
Kapitel 6 – Återföreställning: Renässansträdgårdar | De digitala kronbladen
”Vi kan trycka med pixlar – och ändå minns vi.”
Visar konstverken Herbarium i tiden XIII – XX
Kapitel 7 – Framtiden: Det levande arkivet | Glittret
”Varje sida vi trycker på är ett frö som någon annan kan hitta.”
Visar konstverken Herbarium i tiden XXXVI – XLV
References:
Ebers Papyrus Medical Text
For Ancient Egyptian Pharaohs, Life Was a Banquet, But the Afterlife Was the Greatest Feast of All
Shroud and Flower Garlands on Upper Part of Tutankhamun’s Second Coffin
About Luca Ghini
Herbarium History
Herbarium History and Modern Uses
Botanical Links to future
Kew Herbarium – one of the world larges botanical archives
Global Scale of Herbaria from Herbarium curators
Global meta-analysis shows that threatened flowering plants have higher pollination deficits
Leaf fossil reveals an ancient green highway across India
About Carl Linneus from Uppsala University
Linnean Online at the Linnean Society
About Bergianska (Bergius) Botanical Garden
About the origin of Bergius Garden and the Bergius brothers (apprentecies to Linne) (in Swedish)
On the colonial legacy of botanical collections
A time machine for Botanists from University of Gothenburg
Swedens virtual Herbarium
Global Biodiversity Information Facility
Global Plants
Smithsonian US Botany Collection
The history of Botanical Art and Illustration
Japanese Kachiga poetry and art
Language of flowers
“To Grow to Greenness and Renown”: Female Botanists and Botanical Illustrators from Tulane University
Botanical Illustrations by Elizabeth Haig
Hilma Af Klint What Stands Behind the Flowers, Exhibition at MOMA
About Swedish Artist Hilma af Klint
Hilmas interst in spiritual beliefs and theosphy by Guggenheim Museum
Theosophy
Anthroposophy
Theospohy and visual arts
Theospohy and arts
Theosophyart
The Living Encyclopedia: Large Nature Model
About Dataland Museum
Minidocumentary Biome Lumina
Herbaria by Debora Hirsh at Hutchinson Modern & Contemporary
Om Novisali
Novisali (alias Liselotte Engstam) är, förutom sina roller som professionell styrelseledamot och rådgivare, en multimediekonstnär med ett nyfiket, utforskande sinne och en ambition att lära sig och utöka konstupplevelser till nuvarande och nya publikgrupper med hjälp av både traditionella och nya digitala medier. Mer information och utställningar finns på Novisali.com.
Detta blogginlägg delas även på bloggen www.liselotteengstam.com , med artistnamnet Novisali.