En inbjudan till aktivt väktarskap över världar
(Read this story in English HERE)
Trådarna som fortsätter
Ett varmt tack till alla som besökte Novisalis utställning Vakande Blickar (Eyes Woven in Time) i Stocksund den 6–7 september 2025 (Ni kan se en video från utställningen nedan. )
Och ett extra varmt tack till er som lät verken flytta in i era hem, så att väktarna kan fortsätta sina resor tillsammans med er. Ni kan se en video från utställningen nedan.
Utställningen blev en mötesplats mellan konst och närvaro, där naturens väktare mötte din blick – tysta följeslagare som bar på mod, styrka och visdom genom tidens skiftningar.
Även om dörrarna i Stocksund nu har stängts, fortsätter trådarna från Vakande Blickar att sprida sig. Som en väv av myt, minne och konst sträcker sig utställningen nu vidare i nya former och på nya platser.
Tidigare reflektioner kring dessa väktare har tagit form i tre blogginlägg: Väktare av den osynliga tråden, Att finna vår plats i det vilda och Den mänskliga renässansen: När väktarskap vägleder innovation. Tillsammans har de frågat vad det innebär att bli sedd av naturen, att återupptäcka vår släktskap med det vilda och att bära väktarskap vidare in i det digitala rummet.
Idag tar dessa trådar tre nya fortsättningar:
- Ett verk står fortfarande kvar och vakar över besökare på Danderyds Konsthall.
- Två verk förbereder sig för att resa över gränser och finna ny resonans på Art MUC i München.
- Ett digitalt rum öppnas, som samlar de delar av utställningen som inte var bundna till traditionella väggar, och låter väktarna fortsätta sina resor i nya, immateriella landskap.
Fortfarande på plats i Danderyds Konsthall
På Danderyds Konsthall står ännu en ensam väktare. Förankrad i fysisk närvaro påminner den oss om att vissa möten bara är möjliga när vi delar samma luft, samma ljus och samma tystnad.
Här blir väktarskapet grundande. Verket vilar mot konsthallen som en sten i tidens flodbädd. Besökare kommer inte bara för att se konstverket, utan för att känna sig invävda i dess rytm – närvarande, förkroppsligade och en del av blickens väv.
Det är ett tillfälligt möte. Väktarens ögon färdas inte genom pixlar; de håller dig i rummet självt, ber om stillhet, uppmärksamhet och viljan att stå i tiden. I det ögonblicket blir både konstverk och betraktare en del av samma väv.
Mer om Danderyds Konsthall
En resa över gränser till ART MUC
Från Sverige förbereder sig nu två väktare på sin resa till München. Deras förflyttning är mer än geografisk – den är symbolisk. De bär med sig de nordiska skogarnas viskningar – räv och björn – in i en ny kulturell kontext, där deras blick möter främmande ögon.
Att sända väktare ut i världen är att släppa in dem i dialog. De blir sändebud av både konst och ande, som bygger broar mellan platser och känslolandskap. Deras närvaro i München vittnar om väktarskapets universella språk: oavsett kultur, tradition eller myt känner vi igen kraften i djurens tysta blick.
Denna resa påminner oss om att väktarskap aldrig är ensamt. Det bärs över gränser, översätts i nya samtal och slår rot i nya gemenskaper. På så vis sträcker sig Vakande Blickar bortom Sveriges skogar och in i Europas större väv av konst och fantasi.
Mer om Art Muc
In i det digitala rummet
En tredje väg öppnas inte i en sal eller på en mässa, utan i det digitala rummet. Här tar väktarna former som inte kan fångas av väggar: rörliga dikter, förstärkt verklighet och lager av reflektioner.
Det digitala rummet är mer än en fortsättning – det är en expansion. Det omformar väktarskapet för vår tid, där möten inte längre begränsas av geografi. Här andas verken på nya sätt:
- Sidentryck – Flödande konstverk på siden, levande både som sjalar att bära och skyddande bilder att hänga på väggen. Vissa samlar djuren i harmoniska scener; andra döljer Pixelväktare, synliga bara för den som vet att se.
- Glastryck – Frostade glaslyktor med rävar, björnar, lodjur och andra följeslagare, deras blickar glödande i samspelet mellan ljus och skugga.
- Boken (på svenska) – Väktare av den osynliga tråden – en resa in i skogens djup, där möten med djur speglar mod, närvaro och samklang. En skatt för både barn och vuxna, att läsa ensam eller tillsammans.
- Faux Teddy-tryck – Lekfulla men meningsfulla, mjuka skulpturer som för in väktarskapet i vardagen – att hålla nära som symboler för värme och sällskap.
Att kliva in i det digitala rummet är att gå in i en ny form av väktarskap. Här uppmanas vi inte bara att se, utan att välja: var lägger vi vår uppmärksamhet, hur bär vi vidare det vi möter, vilka trådar väljer vi att väva in i våra egna berättelser?
Väktarna påminner oss om att även genom pixlar är närvaro möjlig. Betydelse försvinner inte i digital form – den omvandlas, sträcks och förs vidare i nya former av kontinuitet.
Att bli aktiva väktare över världar
I Vakande Blickar var den första inbjudan enkel: att bli sedd av väktarna. Att stå framför en lo, en varg eller en uggla var att känna den tysta växlingen – en blick som bar minne, närvaro och motståndskraft. I utställningsrummet var detta möte kroppsligt och omedelbart.
Men nu, när verken reser vidare, förändras blicken. Betraktaren är inte längre bara den som ser, utan också den som bär blicken vidare. Vi går från att vara passiva åskådare till att bli aktiva väktare.
I den fysiska världen är väktarskapet ett uråldrigt kall. Det börjar med närvaro – modet att öppna våra ögon för det sköra och flyktiga, att se glittret av liv i en vingslag, ett tassavtryck, ett viskande träd.
I den digitala världen tar väktarskapet en ny, visionär form. Det handlar inte längre enbart om att skydda det vi kan röra vid, utan om att forma de osynliga arkitekturerna av uppmärksamhet och mening. Varje akt av att se är ett förvaltarskap. Varje delning av skönhet eller visdom är ett motstånd mot bruset. Varje berättelse som bevaras är ett frö i morgondagens jord.
Här är väktarskapet inte passivt – det är en vävande handling. Vi är inte längre enbart konsumenter av bilder; vi är vävare av betydelse. När vi väljer att ära konst, berättelse eller sanning blir vi väktare inte av en enda plats eller tid, utan av en sammankopplad verklighet som sträcker sig över gränser.
En inbjudan till reflektion
Att vara väktare idag är att förstå att pixlar kan bära närvaro, att tystnad kan färdas över skärmar, att även i det immateriella kan en blick – från ett djur eller från vårt djupare jag – väcka oss.
Och därför går inbjudan vidare till dig:
* När du pausar för att verkligen se, är du en väktare.
* När du bär vidare en berättelse som ger näring, är du en väktare.
* När du väljer att väva mening istället för brus, är du en väktare – över världar både synliga och osynliga.
Reflektion för dig:
- Om väktarskap är att väva mening in i vår tids väv – vilken tråd vill du bära och skydda?
- Hur kan du praktisera väktarskap inte bara för naturen, utan även för uppmärksamhet, minne och skönhet i den digitala värld du rör dig i varje dag?
- När du blickar tillbaka om många år – vad hoppas du att din egen blick, som väktare, har bevarat för andra?
Slutsats: Trådar för framtiden
Vakande Blickar har aldrig bara varit en utställning — det har varit en övning av närvaro, en samtalston mellan konst, myt och den vilda blicken. Även om dess första kapitel i Stocksund är avslutat, lever den vidare i många former: grundande i Danderyd, resande till München och expanderande i det digitala rummet där väktarskapet omformas för vår tid.
Det som förenar dessa vägar är påminnelsen om att väktarskap inte binds av väggar eller medium. Det är ett sätt att vara. I varje blick vi möter, vare sig i en sal, över gränser eller genom en lysande skärm, ligger en inbjudan att stanna upp, att bära, att skydda.
Väktarna ber oss inte om perfektion; de ber oss om närvaro. De kallar oss att väva mening där det finns brus, att vårda det sköra, att minnas att vi inte bara är vittnen till tiden utan deltagare i dess väv.
Hoppas trådarna från denna utställning inspirera dig att bära din egen strimma av väktarskap – i de val du gör, i de berättelser du delar, i de sätt du väljer att se och bli sedd. För när vi lever som väktare blir vårt gemensamma framtidstyg starkare, mer lysande och mer levande.
“Genom deras tysta blick lär vi oss att se med mod, skydda med omsorg och väva en strimma hopp.” – Novisali
Video from the Eyes woven in time art exhibition
Tidigare Blogposter
Om Novisali
Novisali, (alias Liselotte Engstam), är vid sidan av sina uppdrag som styrelseledamot och rådgivare även multimediakonstnär – med ett nyfiket och utforskande sinne och en ambition att nå både nya och etablerade publikgrupper. Hon förenar traditionella tekniker med digitala uttryck och låter konsten bli en plats för reflektion, samtal och nya perspektiv.
Mer information och utställningar finns på Novisali.com.
Denna text delas också på bloggen www.liselotteengstam.com, under konstnärsnamnet Novisali.