A deep dive into still life
(på svenska nedan)
Still life is often described as quiet.
But when you spend time with objects long enough, they begin to speak.
This week’s work was not about capturing a moment, but about building one — arranging, waiting, adjusting light until something unseen settled into place. The image emerges slowly. Almost reluctantly. And then, at some point, it feels as if the objects recognise one another.
I chose to work with objects from my mother’s family — the Lindahl clergy family of northern Sweden. Three images became three small constellations. Not portraits of people, but traces of lives once lived.
1 — Grandma Märta and Stillness
On a brass tray rest books, a hymnbook, and small personal fragments carefully kept over time — a lock of hair, a confirmation handkerchief, a harmonica once played. Objects touched often, then slowly left to rest.
The light is soft and warm. Nothing moves.
The image holds a kind of stillness where time feels suspended, as if memory itself has slowed down.
2 — Grandpa Allan and Time
The second image is darker. An old clock made by my grandfather stands at the centre, surrounded by tools, books, a key from a church long served by his grandpa, and objects shaped by hands accustomed to work.
Shadows play a larger role here. Time is present not as passing, but as accumulation — in surfaces worn smooth, in objects repaired rather than replaced. Even the small stones carry uncertainty, believed once to be fragments of a meteorite.
Some stories remain unresolved. Perhaps that is why they endure.
3 — Blanche and Tradition
The third image carries traces of Sámi culture through objects given to my mother’s aunt Blanche during her years as a teacher. A small toy sled, a reindeer leather purse, a drinking cup (kåsa), a decorated Sámi knife.
These objects speak of craftsmanship and exchange — of lives meeting across cultures. The image is grounded, close to the earth, shaped by materials that age slowly and remain useful long after their makers are gone.
Light as Continuation
Looking at the three images afterwards, one element returns quietly: light.
Not dramatic light, but a presence. A small persistence.
Something that continues.
Both my grandparents belonged for a time to the Rosicrucian Order, where contemplation and symbolism held an important place. Without intending it, the still lifes began to resemble small reflective spaces — not religious, but attentive. Places where objects are allowed to hold memory.
The images became less about documentation and more about listening. About an invisible inheritance — the sense that meaning moves through generations, sometimes silently, carried forward in ordinary things.
It is striking how much life can remain in objects that no longer move.
References and Further Reading
The Lindahl Family
The Lindahl clergy family of northern Sweden forms the historical background to several of the objects included in the images.
Lindahl Family Association – History
Rosicrucian Order
The Rosicrucian Order is a philosophical and symbolic tradition rooted in European mysticism and contemplative thought.
Rosicrucianism – Overview
Family References
Märta Lindahl
Allan Lindahl
Rudolf Lindahl
Björn-Olle Lindahl
Related Stories
Seeing More Slowly
Upcoming Exhibition – Inspiring Photography
När föremål börjar tala
En fördjupning i stilleben
Stilleben beskrivs ofta som stilla.
Men när man tillbringar tillräckligt lång tid med föremål börjar de tala.
Veckans fördjupningar handlade inte om att fånga ett ögonblick, utan om att bygga ett — att arrangera, vänta och justera ljuset tills något osynligt föll på plats. Bilden växer fram långsamt. Nästan motvilligt. Och någonstans längs vägen uppstår en känsla av att föremålen börjar känna igen varandra.
Jag valde att arbeta med föremål från min mammas släkt — den Lindahlska prästsläkten i norra Sverige. Tre bilder blev till tre små konstellationer. Inte porträtt av människor, utan spår av levda liv.
1 — Mormor Märta och stillheten
På en mässingsbricka vilar böcker, en psalmbok och små personliga fragment som bevarats över tid — en hårlock, en konfirmationsnäsduk, ett munspel som en gång spelats. Föremål som ofta hållits i händer, och sedan långsamt fått vila.
Ljuset är mjukt och varmt. Ingenting rör sig.
Bilden bär en stillhet där tiden tycks upphävd, som om själva minnet har saktat in.
2 — Morfar Allan och tiden
Den andra bilden är mörkare. I centrum står en gammal klocka tillverkad av min morfar, omgiven av verktyg, böcker, en nyckel från en kyrka där hans farfar en gång tjänstgjorde, och föremål formade av händer vana vid arbete.
Skuggorna får större utrymme här. Tiden framträder inte som något som passerar, utan som något som samlas — i ytor som slitits mjuka, i saker som lagats istället för att ersättas. Även de små stenarna bär på en osäkerhet, en gång trodda vara fragment från ett meteoritnedslag.
Vissa berättelser förblir ofullständiga. Kanske är det därför de består.
3 — Faster Blanche och traditionen
Den tredje bilden bär spår av samisk kultur genom föremål som min mammas faster Blanche fick under sina år som lärare. En liten leksakssläde, en penningpung i renskinn, en kåsa och en dekorerad samekniv.
Föremålen berättar om hantverk och utbyte — om liv som möts mellan kulturer. Bilden är jordnära, nära materialen, formad av sådant som åldras långsamt och förblir användbart långt efter att dess skapare gått vidare.
Ljuset som fortsättning
När jag ser på bilderna i efterhand är det ett element som stilla återkommer: ljuset.
Inte ett dramatiskt ljus, utan en närvaro. En lågmäld uthållighet.
Något som fortsätter.
Både min mormor och morfar tillhörde under en period Rosencreutzarorden, där det kontemplativa och symboliska hade en viktig plats. Utan att det var avsikten började stillebenen likna små rum för eftertanke — inte religiösa, men uppmärksamma. Platser där föremål får bära minne.
Bilderna kom därför att handla mindre om dokumentation och mer om lyssnande. Om ett osynligt arv — känslan av att mening rör sig genom generationer, ibland stilla, buren vidare i vardagliga ting.
Det är slående hur mycket liv som kan finnas kvar i föremål som inte längre rör sig.
Referenser och Mer
Lindhalska släkten
Den Lindhalska prästsläkten i norra Sverige utgör den historiska bakgrunden till flera av föremålen i bilderna.
Lindahl släktförening – historik
Märta Lindahl
Allan Lindahl
Rudolf Lindahl
Björn-Olle Lindahl
Rosencreutzarorden
Rosencreutzarorden är en filosofisk och symbolisk tradition med rötter i europeisk mystik och kontemplation.
Rosenkreuzarna – översikt
Relaterade Historier
Kommande utställning Inspirerade Fotografier
About Novisali
Novisali, (alias Liselotte Engstam), is besides her roles as professional board member and advisor, a multi-media artist, with a curious, explorative mind and an ambition to learn and extend art experiences to current and new audiences using both traditional and new digital mediums. More information and exhibitions can be found via Novisali.com
This blog post is also shared at the blog of www.liselotteengstam.com, with the artist name Novisali.