Echoes of Presence – Shadow, Light, and the Shape of Silence

(Extension of a Story previously published November 2025) (På Svenska nedan)

There are moments when light doesn’t just shine – it whispers. It glides across a surface, pauses at an edge, shapes a quiet contour. In that moment something fleeting yet tangible appears – a presence that cannot be captured, only sensed.

Perhaps it is there that inspiration takes form – in what has not yet found words, but is already felt.

The Silhouette – the Shape of Memory

A silhouette is more than a form against the light. It is an imprint of time, an echo of something that once stood there. When the details fade and the colors fall silent, presence itself steps forward. The silhouette becomes like a memory – not exact, but true in its own way.

In the shifting patterns of nature, the same language repeats: trees in backlight, a figure passing by, a shadow that follows without speaking. The silhouette is both anonymous and intimate – a reminder that we all leave traces, even when we believe ourselves unseen.

Shadows and silhouettes can become storytellers in themselves.
They remind us that absence can define presence, that a gesture of light and darkness can carry rhythm, memory, and meaning — much like jazz itself, playing between the notes.

Watch the History of Jazz, Animated in Dhadow Art 3,5 min by Dominik Käser and team;

“The History of Jazz, Animated in Shadow Art” on YouTube

Echo – What Lingers

An echo is not a repetition; it is a delay. It carries the distance of time but also the warmth of its source. When an image or sound bounces back, it changes – yet its essence remains.

So too with our impressions. We experience something, and much later it returns – in a color, in a light, in a feeling we cannot quite place. Art can be that echo: a movement between the now and what has lingered.

Within the tempestuous Carina Nebula, photographed by the Hubble Space Telescope, lies “Mystic Mountain” – a living sculpture of gas and dust, sculpted by light and time. Perhaps the nature of inspiration is like that: light traveling through darkness and still arriving.

NASA’s Art Program has invited artists to capture the moment when the human gaze meets the infinite — a gesture of curiosity and connection that mirrors the creative act itself. One of its latest commissions, To the Moon and Back, by artists Geraluz and WERC, transforms geometric patterns into reflections on exploration and belonging.

Light from space is not cold; it carries our questions, just as a painting can hold our longing for meaning.

Presence – The Space Between

Presence is not about filling every surface, but about daring to leave emptiness.
It is in the pause, in the breath between two movements, that true presence emerges. A painting can breathe, a photograph can hold silence, a room can contain stillness.

We often speak of seeing, but perhaps it is more about staying – letting the gaze rest until something begins to speak back.
That is the moment when the viewer becomes part of the image.

Silence is not emptiness but a vivid presence — an art of surrender, allowing the world, and ourselves, to unfold in stillness.
Presence, then, is not static. It is a dialogue between weight and lightness, order and chance.

The eye seeks symmetry, yet the heart longs for irregularity.
When the well-balanced tilts slightly, when silence gains a hint of motion – energy arises.

That same energy can be sensed in this year’s Nobel Prizes, where science turned toward poetry.
* Quantum tunneling – particles passing through barriers as if they weren’t there.
* Molecular frameworks with vast inner surfaces – where the hidden holds more than the visible.
* Words that refuse to give up before the dark.
All tell the same story: that the invisible, the nearly impossible, still carries the potential for change.

In the act of creation, that movement is familiar – a kind of inner tunneling, where thought slips through barriers, from silence into form.

There is a physics to every feeling, a structure to every thought.
And perhaps art is the place where the precision of science meets the poetry of stillness.

Light as a Storyteller

Light is more than illumination – it is the voice of the story. It shapes, conceals, reveals. It lets shadow speak.

Sometimes it carries stillness, sometimes drama, sometimes only a faint promise.
Light shows us what is visible, but also reminds us of what is not.
In its passage through the day there is rhythm, change, and hope.
And in its absence – space for dreaming.

When shadow falls and light withdraws, something remains in the room.
Not just the image, but a feeling – a soft echo of presence.
Perhaps that is where the essence of art lies: in the dialogue between the visible and the perceptible.

Threshold of Becoming

A photograph does something curious with time.

In Camera Lucida, photography is described as carrying the quiet truth of what has been. Every image becomes both presence and absence at once — a trace of someone or something standing at the threshold between now and memory. Yet perhaps photographs are not only archives of the past. Perhaps they are thresholds.

In mythology, journeys often begin at crossings: a gate, a bridge, a shoreline, a forest edge. The hero pauses at the boundary between the familiar and the unknown. In The Hero with a Thousand Faces, this moment is called crossing the threshold — the step where transformation begins. The work later inspired many modern narratives, including Star Wars, whose creator George Lucas openly acknowledged Campbell’s influence.

Photography may hold a similar movement.

A photograph preserves what was, yet it also invites what may become. The viewer enters the image carrying memories, hopes, questions, and unfinished journeys. Meaning arises in the meeting. Perhaps this is why photographs move us so deeply. They do not only show moments. They hold transitions. The image becomes a threshold between memory and possibility, between the visible and the sensed, between who we were and who we are becoming.

The artwork “Vid Tröskeln / On the Threshold” continues this exploration. Beginning in a photographic view over Stockholm and unfolding through artistic layers, the work reflects on crossings — between city and horizon, presence and memory, stillness and becoming.

Beneath stone arches and ancient pillars, silhouettes gather — a family, or perhaps generations layered into one image. The water mirrors the sky; the city holds them in a soft embrace. They walk between columns of time, where every step is both arrival and departure. Here, presence feels architectural — a construction of belonging.

What transitions are shaping us right now — and what do we leave behind in silence?

Related Art Exhibitions by Novisali

These reflections continue in upcoming exhibitions where photography, light, shadow, stillness, and artistic layering hold conversations across thresholds — between memory and becoming, presence and absence, city and horizon.

Darkroom Photosalon 2026

Riddersvik, Stockholm
May 30 – June 21, 2026
Vernissage: May 30, 12:00–16:00

As part of the jury-selected exhibition, Novisali presents “Vid Tröskeln / On the Threshold.”

The artwork begins in a photographic moment captured from Stockholm City Hall overlooking Söder and unfolds through a layered artistic process into a reflection on crossing, presence, horizon, and becoming.

The work explores thresholds not only as physical places, but as inner landscapes — where memory lingers while possibility quietly enters.

More about the exhibition and artwork:

Virtual Exhibition – Echoes of Silhouettes in Presence

Echoes of Silhouettes in Presence is a photographic and artistic exploration turning our gaze toward what often escapes the eye — the fragile contours of human presence.

Within the shifting dialogue between shadow and light, movement and stillness, silhouettes become more than outlines. They emerge as vessels of memory, traces of relationships, and carriers of dreams extending beyond the moment.

Through the interweaving of photography, digital layers, moving imagery, and artistic interpretation, the works invite reflection on what remains when an instant dissolves into silence. Each image becomes both fleeting and enduring — a pause in time continuing to resonate as a quiet echo.

The series grew from a shared autumn journey of exploring photography, composition, and creative dialogue together with fellow creators.

It was first presented in an intimate Private View on November 11, 2025, featuring five works. The exhibition on reflections on presence, memory, shadow, and becoming later expanded into a public virtual solo exhibition including 11 photographic and mixed-media works, 1 moving video artwork. Explore the virtual exhibition:

Explore artworks by Novisali available for collection

Thresholds often accompany life’s transitions: graduations, confirmations, weddings, new beginnings, endings, and the quiet crossings into new chapters.

Echoes of Presence reflects on these spaces in between — where memory meets possibility, where presence meets becoming, and where light, shadow, and stillness accompany change.

Selected artworks from the series are now available for collection.

If one of the works resonates with your own journey or a meaningful threshold in life, you are warmly welcome to share your interest in acquiring an artwork. Selected works also include digital extensions and moving layers, inviting the story to continue beyond the visible image.

Sources of Inspiration and Contemporary Echoes

• The History of Jazz, Animated in Shadow Art – The Marginalian – on how shadow and rhythm reveal presence.
• Silence, Solitude, and the Art of Surrender – The Marginalian – on how silence becomes a luminous act of attention.
• NASA Art Program – light of space and human presence.
• NASA: To the Moon and Back Murals – on geometry, exploration, and creative connection.
• NASA and Art – History and Reflections
• NASA History Notes Summer 2025
• The Nobel Prizes 2025 – Press Release – where science meets poetry and the unseen becomes visible.
• Metal-Organic Frameworks Explained – Phys.org – on the Nobel discoveries of hidden structures.
• Camera Lucida by Roland Barthes
• The Hero of Thousand Faces by James Campbell

About Novisali 

Novisali, (alias Liselotte Engstam), is besides her roles as professional board member and advisor, a multi-media artist, with a curious, explorative mind and an ambition to learn and extend art experiences to current and new audiences using both traditional and new digital mediums. More information and exhibitions can be found via Novisali.com

This blog post is also shared at the blog of www.liselotteengstam.com, with the artist name Novisali.

Ekon av närvaro – Skugga, ljus och tystnadens form

Det finns ögonblick när ljuset inte bara lyser – det viskar.
Det glider över en yta, stannar till vid en kant, formar en stilla kontur.
I det ögonblicket uppstår något flyktigt men ändå påtagligt – en närvaro som inte kan fångas, bara anas.

Kanske är det där inspirationen tar form – i det som ännu inte funnit ord, men redan känns.

Silhuetten – Minnets form

En silhuett är mer än en form mot ljuset.
Den är ett avtryck av tid, ett eko av något som en gång stod där.
När detaljerna bleknar och färgerna tystnar, träder själva närvaron fram.
Silhuetten blir som ett minne – inte exakt, men sant på sitt eget sätt.

I naturens skiftande mönster upprepar sig samma språk:
träd i motljus, en gestalt som passerar, en skugga som följer utan att tala.
Silhuetten är både anonym och intim – en påminnelse om att vi alla lämnar spår,
även när vi tror oss vara osedda.

Skuggor och silhuetter kan bli berättare i sig själva.
De påminner oss om att frånvaro kan definiera närvaro –
att ett samspel mellan ljus och mörker kan bära rytm, minne och mening —
precis som jazzen, som spelas mellan tonerna.

🎥 Se “The History of Jazz, Animated in Shadow Art” (3,5 min) av Dominik Käser och team på YouTube.

Eko – Det som dröjer kvar

Ett eko är inte en upprepning; det är en fördröjning.
Det bär tidens avstånd men också källans värme.
När en bild eller ett ljud studsar tillbaka förändras det – men dess väsen finns kvar.

Så är det också med våra intryck.
Vi upplever något, och långt senare återvänder det –
i en färg, i ett ljus, i en känsla vi inte riktigt kan placera.
Konst kan vara det ekot – en rörelse mellan nuet och det som dröjt sig kvar.

Mystiska berget i Carinanebulosan – fotograferat av Hubbleteleskopet, NASA

Inne i den stormiga Carinanebulosan, fotograferad av Hubbleteleskopet,
ligger “Mystic Mountain” – en levande skulptur av gas och stoft,
formad av ljus och tid.
Kanske är inspirationens natur just så: ljus som färdas genom mörkret och ändå når fram.

NASAs konstprogram har bjudit in konstnärer att fånga ögonblicket när den mänskliga blicken möter det oändliga —
en gest av nyfikenhet och förbindelse som speglar själva skapandeakten.
Ett av de senaste uppdragen, To the Moon and Back av konstnärerna Geraluz och WERC, förvandlar geometriska mönster till reflektioner om utforskande och tillhörighet.

Ljuset från rymden är inte kallt;
det bär våra frågor – precis som en målning kan rymma vår längtan efter mening.

Närvaro – Rummet mellan

Närvaro handlar inte om att fylla varje yta, utan om modet att lämna tomrum.
Det är i pausen, i andetaget mellan två rörelser, som sann närvaro uppstår.
En målning kan andas, ett fotografi kan hålla tystnad, ett rum kan rymma stillhet.

Vi talar ofta om att se, men kanske handlar det mer om att stanna –
att låta blicken vila tills något börjar tala tillbaka.
Det är då betraktaren blir en del av bilden.

Tystnad är inte tomhet, utan en levande närvaro –
en konst i att ge efter, låta världen – och oss själva – veckla ut sig i stillhet.

Närvaro är alltså inte statisk.
Det är en dialog mellan tyngd och lätthet, ordning och slump.
Ögat söker symmetri, men hjärtat längtar efter oregelbundenhet.
När det välbalanserade tippar lätt, när tystnaden får en antydan av rörelse –
då uppstår energi.

Nobelprisets poesi

Samma energi kan anas i årets Nobelpris, där vetenskapen vände sig mot poesin:

• Kvanttunnelering – partiklar som passerar genom barriärer som om de inte fanns.
• Molekylära ramverk med enorma inre ytor – där det dolda rymmer mer än det synliga.
• Ord som vägrar ge upp inför mörkret.

Alla berättar samma historia: att det osynliga, det nästan omöjliga, fortfarande bär förändringens kraft.

I själva skapandet är den rörelsen välbekant –
en sorts inre tunnelering, där tanken glider genom barriärer,
från tystnad till form.

Det finns en fysik i varje känsla, en struktur i varje tanke.
Och kanske är konsten den plats där vetenskapens precision möter tystnadens poesi.

Ljuset som berättare

Ljuset är mer än belysning – det är berättelsens röst.
Det formar, döljer, avslöjar.
Det låter skuggan tala.

Ibland bär det stillhet, ibland dramatik, ibland bara ett svagt löfte.
Ljuset visar oss det synliga, men påminner också om det osynliga.
I dess gång genom dagen finns rytm, förändring och hopp.
Och i dess frånvaro – utrymme för drömmar.

När skuggan faller och ljuset drar sig tillbaka, finns något kvar i rummet.
Inte bara bilden, utan en känsla – ett mjukt eko av närvaro.

Kanske är det där konstens kärna ligger:
i dialogen mellan det synliga och det förnimbara.

Tröskeln till Förändring

Ett fotografi gör något märkligt med tiden.

I Camera Lucida beskrivs fotografiet som bärare av den stilla sanningen om det som har varit. Varje bild blir samtidigt närvaro och frånvaro — ett spår av någon eller något som står vid tröskeln mellan nuet och minnet. Men kanske är fotografier inte bara arkiv över det förflutna. Kanske är de trösklar.

I mytologin börjar resor ofta vid övergångar: en port, en bro, en strandlinje, en skogsbryn. Hjälten stannar upp vid gränsen mellan det välbekanta och det okända. I The Hero with a Thousand Faces kallas detta ögonblick att korsa tröskeln — steget där förvandlingen börjar. Verket kom senare att inspirera många moderna berättelser, däribland Star Wars, vars skapare George Lucas öppet har beskrivit Campbells inflytande.

Fotografi kan bära en liknande rörelse.

Ett fotografi bevarar det som varit, men bjuder också in det som kan bli. Betraktaren stiger in i bilden med minnen, hopp, frågor och ofullbordade resor. Mening uppstår i mötet. Kanske är det därför fotografier berör oss så djupt. De visar inte bara ögonblick. De bär övergångar. Bilden blir en tröskel mellan minne och möjlighet, mellan det synliga och det förnimbara, mellan vilka vi var och vilka vi håller på att bli.

Konstverket ”Vid Tröskeln / On the Threshold” fortsätter denna utforskning. Med utgångspunkt i en fotografisk vy över Stockholm och vidareutvecklat genom konstnärliga lager reflekterar verket över övergångar — mellan stad och horisont, närvaro och minne, stillhet och tillblivelse.

Under stenvalv och uråldriga pelare samlas silhuetter — en familj, eller kanske generationer sammanvävda i en och samma bild. Vattnet speglar himlen; staden håller dem i en mjuk omfamning. De vandrar mellan tidens kolonner, där varje steg är både ankomst och avsked. Här känns närvaron nästan arkitektonisk — som en konstruktion av tillhörighet.

Vilka övergångar formar oss just nu — och vad lämnar vi bakom oss i tystnad?

Relaterade konstutställningar av Novisali

Dessa reflektioner fortsätter i kommande utställningar där fotografi, ljus, skugga, stillhet och konstnärliga lager för samtal över trösklar — mellan minne och tillblivelse, närvaro och frånvaro, stad och horisont.

Darkroom Fotosalong 2026

Riddersvik, Stockholm
30 maj – 21 juni 2026
Vernissage: 30 maj kl. 12.00–16.00

Som del av den jurybedömda utställningen presenterar Novisali ”Vid Tröskeln / On the Threshold”.

Verket tar sin början i ett fotografiskt ögonblick fångat från Stadshuset i Stockholm med utsikt mot Söder och utvecklas genom en lagerbaserad konstnärlig process till en reflektion kring övergång, närvaro, horisont och tillblivelse.

Verket utforskar trösklar inte bara som fysiska platser utan som inre landskap — där minnet dröjer kvar medan möjligheten stilla träder in.

Mer om utställningen och verket:

Virtuell utställning – Echoes of Silhouettes in Presence

Echoes of Silhouettes in Presence är en fotografisk och konstnärlig utforskning som riktar blicken mot det som ofta undgår ögat — de sköra konturerna av mänsklig närvaro.

I det skiftande samspelet mellan skugga och ljus, rörelse och stillhet blir silhuetter mer än konturer. De träder fram som bärare av minnen, spår av relationer och drömmar som sträcker sig bortom ögonblicket.

Genom sammanvävningen av fotografi, digitala lager, rörlig bild och konstnärlig tolkning bjuder verken in till reflektion över det som återstår när ett ögonblick löses upp i tystnad. Varje bild blir samtidigt flyktig och bestående — en paus i tiden som fortsätter att vibrera som ett stilla eko.

Serien växte fram ur en gemensam höstresa kring fotografi, komposition och kreativa samtal tillsammans med andra skapare.

Den presenterades först i en intim Private View den 11 november 2025, med fem verk. Utställningen kring närvaro, minne, skugga och tillblivelse växte senare till en offentlig virtuell separatutställning med 11 fotografiska och mixed-media verk samt ett rörligt videoverk.

Utforska den virtuella utställningen:

Utforska konstverk av Novisali tillgängliga för förvärv

Trösklar följer ofta livets övergångar: examen, konfirmationer, bröllop, nya början, avslut och de stilla stegen in i nya kapitel.

Echoes of Presence reflekterar över dessa mellanrum — där minne möter möjlighet, där närvaro möter tillblivelse och där ljus, skugga och stillhet följer förändring.

Utvalda verk ur serien finns nu tillgängliga för samling.

Om något av verken resonerar med din egen resa eller en betydelsefull tröskel i livet är du varmt välkommen att uttrycka intresse för att förvärva ett verk. Utvalda verk inkluderar även digitala förlängningar och rörliga lager, som låter berättelsen fortsätta bortom den synliga bilden.

Källor till inspiration och samtida ekon

• The History of Jazz, Animated in Shadow Art – The Marginalian – om hur skugga och rytm avslöjar närvaro.
• Silence, Solitude, and the Art of Surrender – The Marginalian –om hur tystnad blir en lysande akt av uppmärksamhet.
• NASA Art Program – liljuset från rymden och den mänskliga närvaron.
• NASA: To the Moon and Back Murals – om geometri, utforskande och skapande förbindelser.
• NASA and Art – History and Reflections
• NASA History Notes Summer 2025
• The Nobel Prizes 2025 – Press Release – där vetenskap möter poesi och det osynliga blir synligt.
• Metal-Organic Frameworks Explained – Phys.org – om Nobelupptäckternas dolda strukturer.
• Camera Lucida by Roland Barthes
• The Hero of Thousand Faces by James Campbell

Om Novisali 

Novisali (alias Liselotte Engstam) är, vid sidan av sina roller som professionell styrelseledamot och rådgivare, en multimediakonstnär med ett nyfiket och utforskande sinne.
Hon strävar efter att lära och utvidga konstupplevelser för både nuvarande och nya publikgrupper, genom att använda både traditionella och nya digitala medier.

Mer information och utställningar finns på Novisali.com.
Detta blogginlägg delas också på www.liselotteengstam.com, under konstnärsnamnet Novisali.