Hilma af Klint painted for a future she would never see.
(På svenska nedan)

When the Swedish visual artist died in 1944, she was convinced the world was not ready for her work—mystical, abstract paintings that seemed to belong to another time. Rather than seek recognition after her avant-garde visions were dismissed, she chose withdrawal. Her instructions were clear: the paintings should remain hidden for at least twenty years and never be sold.

es Petites Aquarelles (Little Watercolours), no 1,1908 by Hilma af Klint. Photograph: Moderna Museet, Stockholm/Courtesy of the Hilma af Klint Foundation

Today, that silence has finally broken.

In Paris, more than eighty years after her death, af Klint is being given her first major solo exhibition in France. At the Grand Palais and the Centre Pompidou, her monumental Paintings for the Temple—created as part of her work with a spiritual circle of women—are now presented as a cornerstone of modern art. What was once considered incomprehensible is now seen as foundational.

Sensation … the 2018 exhibition at the Guggenheim, New York. Photograph: Dpa Picture Alliance/Alamy Stock Photo

But Hilma af Klint was not alone.

She lived and worked in the same era as Tyra Kleen, another Swedish artist drawn to symbolism, spirituality and unseen worlds. The two moved within overlapping circles and were in contact—part of a wider, often overlooked network of artists exploring ideas that did not yet have a place in the official story of art. Today, Tyra Kleen’s work is being shown in Halmstad, bringing her back into view alongside her contemporaries.

Their stories echo one another—parallel paths that history is only now beginning to reconnect.

And somewhere between these lines, I imagine my aunt, Engla Hägertz, moving quietly through time. Not as a historical figure in the same narrative, but as a witness of another kind. In my mind, she exchanges letters with both Hilma and Tyra—letters never sent, yet somehow received. They write about light, about symbols, about the strange persistence of vision.

In one imagined note, Hilma might confess her doubt: “Will they ever understand?

And Tyra, perhaps from another studio, might respond: “Understanding is not ours to decide.

Engla, with her camera and her patient gaze, simply observes—knowing that some images must wait before they can be seen.

Today, she, too, steps into the light. Engla is now part of Novisali’s exhibition at Hallands Museum and featured in Hallands Vårsalong, where past and present meet in quiet conversation. And this is not the end—a future exhibition with Novisali and Engla will be announced later, extending this dialogue across time even further.

Now, in Paris and Halmstad, across museums and imagined letters, that long waiting feels as if it has come to an end.

Or perhaps, more truthfully—

it has only just begun.

References

About Hilma in the Guardian

Hilma at Centre Pompidou in Paris

Letters between Engla and Hilma

Letters between Engla and Tyra

About Engla

About Hallands Spring Salon

About Novisali 

Novisali, (alias Liselotte Engstam), is besides her roles as professional board member and advisor, a multi-media artist, with a curious, explorative mind and an ambition to learn and extend art experiences to current and new audiences using both traditional and new digital mediums. More information and exhibitions can be found via Novisali.com

This blog post is also shared at the blog of www.liselotteengstam.com.

Närvaro genom tidens lager

Equinox VI by Novisali

Hilma af Klint målade för en framtid hon själv aldrig skulle få se.

När den svenska bildkonstnären dog 1944 var hon övertygad om att världen inte var redo för hennes verk — mystiska, abstrakta målningar som tycktes höra till en annan tid. I stället för att söka erkännande efter att hennes avantgardistiska visioner avfärdats valde hon att dra sig tillbaka. Hennes instruktioner var tydliga: målningarna skulle förbli dolda i minst tjugo år och aldrig säljas.

es Petites Aquarelles (Little Watercolours), no 1,1908 by Hilma af Klint. Photograph: Moderna Museet, Stockholm/Courtesy of the Hilma af Klint Foundation


Idag har den tystnaden till slut brutits.

I Paris, mer än åttio år efter hennes död, får af Klint sin första stora separatutställning i Frankrike. På Grand Palais och Centre Pompidou presenteras hennes monumentala Målningar för templet — skapade som en del av hennes arbete i en andlig kvinnokrets — nu som en hörnsten i den moderna konsten. Det som en gång ansågs obegripligt ses idag som grundläggande.

Sensation … the 2018 exhibition at the Guggenheim, New York. Photograph: Dpa Picture Alliance/Alamy Stock Photo

Men Hilma af Klint var inte ensam.
Hon levde och verkade under samma tid som Tyra Kleen, en annan svensk konstnär som drogs till symbolism, spiritualitet och osynliga världar. De rörde sig i överlappande kretsar och hade kontakt — en del av ett bredare, ofta förbisett nätverk av konstnärer som utforskade idéer som ännu inte hade någon plats i konstens officiella berättelse. Idag visas Tyra Kleens verk i Halmstad, vilket för henne tillbaka i ljuset tillsammans med sina samtida.

Deras berättelser speglar varandra — parallella vägar som historien först nu börjar knyta samman.
Och någonstans mellan dessa rader föreställer jag mig min faster, Engla Hägertz, som rör sig stilla genom tiden. Inte som en historisk figur i samma berättelse, utan som ett vittne av ett annat slag. I min föreställning utbyter hon brev med både Hilma och Tyra — brev som aldrig skickats, men ändå på något sätt mottagits. De skriver om ljus, om symboler, om bildens märkliga uthållighet.

I en tänkt anteckning kanske Hilma erkänner sitt tvivel: ”Kommer de någonsin att förstå?”
Och Tyra, kanske från en annan ateljé, svarar: ”Förståelsen är inte vår att avgöra.”
Engla, med sin kamera och sin tålmodiga blick, observerar bara — medveten om att vissa bilder måste vänta innan de kan ses.

Idag träder också hon fram i ljuset. Engla är nu en del av Novisalis utställning på Hallands konstmuseum och medverkar i Hallands Vårsalong, där dåtid och nutid möts i en stilla dialog. Och detta är inte slutet — en kommande utställning med Novisali och Engla kommer att annonseras senare, vilket förlänger denna dialog över tid ännu mer.

Nu, i Paris och Halmstad, mellan museer och imaginära brev, känns det som om den långa väntan har nått sitt slut.
Eller kanske, mer sanningsenligt —
har den just börjat.

References

Om Hilma i Guardian

Hilma på Centre Pompidou i Paris

Brev mellan Engla och Hilma

Brev mellan Engla och Tyra

Om Engla

Om Hallands Vårsalong  

Om Novisali 

Novisali (alias Liselotte Engstam) är, vid sidan av sina roller som professionell styrelseledamot och rådgivare, en multimediakonstnär med ett nyfiket och utforskande sinne.
Hon strävar efter att lära och utvidga konstupplevelser för både nuvarande och nya publikgrupper, genom att använda både traditionella och nya digitala medier.

Mer information och utställningar finns på Novisali.com.
Detta blogginlägg delas också på www.liselotteengstam.com.